Dikt om kvinnnas kraft att tro

adult ancient arena armor
Photo by Pixabay on Pexels.com

Här kommer en jättefin dikt av en rysk diktare Konstantin Simonov.

Den handlar om kvinnans trofasthet och dess kraft när hennes man var i kriget. Att kvinnan fortsätter vänta på sin man även om det verkar inte finnas någon hopp. Jag tycker att den är jättefin och visar bra, vilken mirakel kvinnans hjärta och tro kan göra.

Konstantin Simonov

Tro på mig

Tro på mig så kommer jag,
 Bara mycket tro, 
 Tro när kommer regn,
 Tro när kommer snö,
 Tro när det bli hetta,
Tro på mig när ingen tro på andra,
som blev glömda igår.
Tro på mig,
När du inte får längre brev,
Tro på mig när alla andra skulle tröttna att tro.

Tro på mig, så kommer jag,
Önska ingen lycka till dem, 
Som säger att du borde glömma mig. 
Min son och min mor kan tro 
att jag inte finns längre, 
 Mina vänner kan tröttna på tro,
De kan sätta sig vid brasa
och dricka vin för min själ, 
Bara fortsätt du tro på mig. 
 Ha inte bråttom att dricka vin med dem.

Tro på mig, så kommer jag tillbaka,
 Mot alla dödens lagar.
Den som inte trodde på mig,
kan säga att det var tur.
De som inte trodde, 
De kan aldrig förstå att
Det var din tro, 
Som räddad mig ifrån eld. 
Hur jag har överlevt,
vet bara du och jag,
Det är bara att du, trodde på mig som ingen annan.

Jag har översätt den själv till svenska och ersätt ord ”vänta” med ”tro” för att jag tycker att det låter starkare så.

Här kommer den dikten på engelska som är mer lik till original text än min knasiga översättningen:

Wait for me, and I’ll come back!
Wait with all you’ve got!
Wait, when dreary yellow rains
Tell you, you should not.
Wait when snow is falling fast,
Wait when summer’s hot,
Wait when yesterdays are past,
Others are forgot.
Wait, when from that far-off place,
Letters don’t arrive.
Wait, when those with whom you wait
Doubt if I’m alive.

Wait for me, and I’ll come back!
Wait in patience yet
When they tell you off by heart
That you should forget.
Even when my dearest ones
Say that I am lost,
Even when my friends give up,
Sit and count the cost,
Drink a glass of bitter wine
To the fallen friend –
Wait! And do not drink with them!
Wait until the end!

Wait for me and I’ll come back,
Dodging every fate!
”What a bit of luck!” they’ll say,
Those that would not  wait.
They will never understand
How amidst the strife,
By your waiting for me, dear,
You had saved my life.
Only you and I will know
How you got me through.
Simply – you knew how to wait –
No one else but you.

1941

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s