Ära till mammor

crescent moon and cloud wind chimes
Photo by NIKOLAY OSMACHKO on Pexels.com

Det är vanlig café. Mitt på dagen. Fyllt av folk som fikar. Alla har det trevligt och umgås med varandra, läser tidningar eller scrollar i telefonerna. Ett vanligt café med vanligt folk som lever sina intressanta liv. Men nu kommer hon.

En ung mamma med en liten bebis i en stor och klumpig barnvagn. Hon går in. Hon ber dig att flytta på din stol så att hon kan komma förbi med vagnen i en hand och balanserandes en bricka med kaffe och kaka i den andra handen. Du blir lätt störd, men inte irriterad.

Du fortsätter att leva ditt liv, prata, umgås, lyssna på musik, dricka kaffe eller fika med något gott, läsa saker på Facebook. Du bryr dig inte alls om denna kvinnan längre.

Tills hennes bebis börjar skrika.

Det går bra i början, du bestämmer dig för att inte bry dig. Men du börjar titta och vända blicken mot denna kvinnan då och då.

Hon ser trött ut och konstigt klädd, ser inte så fräsch ut. Du förlorar respekt för henne bara genom titta på henne en enda gång. Men du är tålmodig och beslutar dig för att klara några minuter av skrik.

Bebisen skriker och skriker.

Du börjar titta mer när hon håller sitt skrikande barn. Du tänker kanske att hon och hennes barn är så besvärande. Du vill säkert att den ska tystas så snart som möjligt. Du tycker kanske att hon inte anstränger sig tillräckligt för att lösa det hela. Du vill bara kunna samtala i lugn och ro och fortsätta leva ditt viktiga liv som är mycket viktigare än denna tråkiga mammas liv som är ständigt fyllt av så primitiva saker som barn.

Du vet inte att hennes liv är fyllt av offer och framgång.

Du vet bara inte att hon försökt lugna ner barnet de senaste två timmarna i rad. Genom att leka, prata med barnet, vagga, ge mat, byta blöja.  När hon till slut lyckades gick hon till ett café för att vila lite, men när hon satte sig vaknar bebisen och börjar skrika igen. Du vet inte hur svettig och törstig hon är, men hon hinner inte alls tänka på sig själv, barnet kommer först.

Du vet inte hur stressad hon är. Du vet inte att hon inte vill störa någon men hon vet inte heller hur hon skulle kunna tysta sitt barn.

Du vet inte att hon sover bara några få timmar per natt de senaste månaderna och att hon inte längre har helger eller lediga tider och att hon jobbar ständigt även på nätterna.

Du vet inte att detta fikat skulle bli det bästa ögonblicket på hela veckan.

”Varför skaffade hon ens barn om hon inte kan hantera den?” tänker du och skickar en till irriterad blick.

Du vet inte hur mycket ont det gjorde vid förlossningen.

Du vet inte att hon aldrig hinner äta normalt längre.

Du vet inte att hon är så konstigt klädd för att hon knappt kan ha sina kläder längre efter graviditet.

Medan barnet fortsätter skrika och skrika. Kvinnan  börjar vagga honom.

Du ser bara en kvinna som ser trött ut och har ett irriterande litet barn. Du skickar arga blickar till hennes och hoppas på att hon ska börja förstå hur opassande hon är med sin skrikande bebis i ditt liv.

Du vet inte att detta barn är framtiden. Du vet inte ens att barnet någon gång kommer rädda just ditt liv. Genom att bli en läkare som ska göra dig frisk, forskare som ska lösa globala problem, politiker som du ska rösta på eller bagare som ska baka bröd åt dig eller brandman som ska släcka din brand. Detta skrikande barn kommer att bli framgångsrik och rädda så många liv och lösa så många problem. Du vet inte ens om det. Såklart kan du inte veta det Det vet inte den där trötta kvinnan heller.

Du vet inte att detta jobbiga och skrikande barn som gör att man inte hör podcasten så bra eller som stör så mycket någon gång kommer att rädda ditt liv. Just nu är du bara irriterad på den för att den förstör ditt liv lite gran. Och vad spelar det för roll om detta barn kommer rädda dig i framtiden?

Du säger att inte alla kan göra sånt i framtiden, MEN alla skriker och irriterar när de är bebisar. Så hur vet du att det inte är just denna bebisen som är så irriterande just nu för dig?

Senare i framtiden kommer många fascinerande människor att träda fram och du kommer undra vart de alla kom ifrån? Hur blev de så bra?

Det finns bara ett svar. De kommer ur såna vanliga skrikande bebisar som irriterar dig så mycket på offentliga platser.

Och genom sin mamma. Den lilla irriterande kvinnan som försöker lugna ner den jobbiga ungen, det är hon som gör det. Det är hon som står och vaggar och ger mat och byter blöjor ute och kanske kör på dig med barnvagnen. Det är hon som gör det jobbiga jobbet för att se till att barnet överlever och blir någon. Medan du fikar och har det trevligt i ditt fria liv, det är hon som skapar det nya livet genom att offra sitt. Medan du njuter av ögonblicket, ändrar hon världen med varje dag.

Så när du ser någon kvinna som försöker lugna sitt barn, känn att du är välsignad. Det finns någon som skapar en framtid åt dig. Hon är början till det. Du vet inte det just nu och blir arg och irriterad.

Kvinnan står nu och halvt hoppar med barnet. Han skriker och skriker.

Du är bara irriterad. Du vill att hon ska gå därifrån. Det är den enda du vill.

Du vet inte att det är vanliga mammor som sliter för din bästa.

Du vet inte att de får så lite respekt och hjälp av samhället men det är dem som bygger den från grunden.

Du offrar en hundralapp till röda korset eller ”rädda barnen” och känner dig tillräckligt bra. Du vet inte att mammor offrar hela tiden allt men aldrig känner sig tillräckligt bra. Du vet inte att de ångrar och vill ständigt göra bättre och ge mer till sina barn.

Barnet skriker.

Du stirrar hårt mot henne så att hon ska förstå hur jobbig hon är.

Till slut lämnar kvinnan lokalen med bebisen. Hennes kinder är röda och blicken är riktad mot golvet. Hon skäms över sitt barn som skriker och skriker. Hon skäms över barnet som är din framtid. Skäms du inte? Kaffe och kaka står orörda. En uppoffring till i en oändlig lista av uppoffringar för henne. Du och andra börjar andas fritt och normalt, livet kan fortsätta. Ära till mammor.

group of people enjoying music concert
Photo by Leah Kelley on Pexels.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s